Året är 10050120000. Mitt liv var som vanligt fram tills den där dagen då min Gode vän Leif sa att jag skulle möta honom hemma hos sig. Han sa att det var ytterst brådskande och att det inte fanns någon tid att diskutera varför jag skulle komma över. Jag läste i tidningen att vår Världsledare nu hade slagit ännu en pakt med en annan värld.
Nu var det snart dags att gå. Jag undrade vad det var han tänkte visa och varför han hade varit så stressad. När jag väl var framme vid hans lägenhet knackade jag på dörren. Det dröjde ett tag innan han öppnade.
-Jag har fått stryka många saker idag bland annat skippat jobbet så det är bäst att du har en bra anledning att kalla över mig så här, sa jag bestämt.
-Kom in nu snabbt. Det är inte säkert att prata här ute, viskade han. Jag gjorde som han sa och när jag väl var inne låste han dörren och sedan gick vi in till köket.
-Berätta nu vad var det du ville, frågade jag.
-Har det någon gång slagit dig varför solen har kunnat skina så länge som den har gjort? frågade han.
-Jag antar att det är för den här pakten mellan jorden och de andra världarna, svarade jag.
-En pakt! sa han och började skratta.
-Det trodde jag också men så började jag forska och det är det jag
tänker visa dig idag. Han gjorde sedan en gest mot mig som visade att han ville att jag skulle följa honom. Han öppnade nu en lucka som han sedan gick ner genom. Jag följde efter honom. När vi väll var nere stoppade han mig och larmade sedan av källaren. Sedan så gick han mot en vägg. Han tryckte på en knapp som gjorde så att väggen gled upp. När den väl var öppen såg jag både Människor och andra varelser från de andra världarna.
-Vad ska det här föreställa, frågade jag.
-Mitt hem har varit högkvarter för rebellerna som ska störta människornas herravälde, sa Leif.
-Varför då jag menar varför vill störta människornas herravälde?
-Allting du sett omkring dig, allting som media har försökt lura i dig har varit en lögn, sa Leif.
Vi ska nu vissa dig sanningen, sa en av varelserna och sedan blev allt svart.
När jag vaknade befann jag mig utomhus. När jag tittade upp såg jag en gigantisk byggnad. Den störta jag sett och utan att vilja det drogs jag mot den. Jag flöt bara rakt igenom väggen och när jag väl var inne såg jag hundratals Varelser som stod i hundratals köer. Längst fram i köerna stod en Människa.
-Ni är alla här för att offra er för att behålla ordningen i den här världen och vi är mycket tacksamma för er uppoffring. En varelse försökte göra motstånd men blev nerskjuten av ett gäng vakter. Nu blev varelserna tvingade framåt och när de väl var längst fram i kön tog den människa som stod framför fram något väldigt litet. Det såg ungefär ut som en kapsel. Sedan öppnade de den och varelserna tinade bort. Vad var det här för något. Det kändes alldeles för verkligt för att vara en dröm men för overkligt för att kunna vara verklighet. Jag förstod ingenting. Jag försökte gå fram för att hindra det som pågick men stoppades av en kraft.
Flera timmar senare när massakern var över kändes det som att jag drogs iväg. Bort från den här världen, ut rymden och tillbaka till min kropp.
-Förstår du nu, sa Leif.
-Vilka är ni och vad var det där som jag precis såg? skrek jag. Jag var så förvirrad så att jag inte kunde kontrollera mig längre.
-Det var sanningen. Media har försökt att dölja det i många år men jag tog kontakt med de här personerna från andra världar och såg sanningen och bildade den här organazionen, Z.
Men varför slaktade de alla de där varelserna? darrade jag.
-Media ville få oss att tro att vi får energi från deras atmosfär och att den på något sett har energi som kan få vår sol att slå längre. Detta är förstås en lögn. Du förstår för ungefär tusen år sedan och solens undergång var nära var man desperat att hitta ett sätt att överleva. Man kom på ett sätt att telleporterra till andra världar och man gjorde undersökningar som visade att de flesta varelserna från de här världarna bestod av en slags energi som vi kunde använda till solen. Man förklarade snabbt krig utan att berätta för resten av planeten och vann överlägset. Efter det förslavade man varelserna och startade de här fabrikerna, berättade Leif.
-Men varför inte bara flytta till dem här världarna, frågade jag.
-Därför att man har något värdefullt gömt på Jorden. Något som inte går att transportera. Vi har inte riktigt en lyckats att ta reda på vad, sa en varelse vid namn Emrys.
-Detta är den bittra sanningen och du kan nu antingen bli dödad här och nu eller gå med oss, sa Emrys. Mitt val var självklart men just som jag skulle svara jag hörde jag en smäll.
Det har hittat oss fly, skrek Leif och blev sedan sprängd i bitar.
-Skit de har Parasitbomber, sa Emrys och öppnade sedan en dörr från det hemliga rummet. Jag följde efter honom och sedan sprang vi och de andra varelserna genom en gång. När vi väl var framme vid slutet av gången såg jag en kapsel och det var inte vilken kapsel som helst utan den största jag någonsin sett. Vi hoppade alla på kapslen. En varelse skrek, nej! och knuffade sedan av Emrys från kapseln. Han sprängdes i luften.
-Hur kunde du se att han hade en parasitbomb på sig, frågade jag varelsen som hade knuffat av honom medan kapseln flög iväg. Jag tänker inte berätta om min förmåga för en Jordbo, svarade han ilsket. Jag förstod att de här varelserna höll mycket hat mot människorna så jag startade inte ett bråk.
-Förberedd för teleportering nu! sa en av varelserna och sedan blev allt återigen svart.
När jag vaknade befann jag mig i en cell. Leif var en jordbo så varför höll de mig fången. Efter ett tag kom en Varelse och besökte mig. Han sa att de skulle förstöra solen och att det skulle ge mänskorna vad de förtjänade. Jag blev självklart förkrossad av det här. Jag skulle aldrig få se min bror igen eller min familj igen.
MIn bror, Johannes hade alltid haft speciella förmågor. Han drömde ofta drömmar om jordens undergång. Ingen tog hans varningar på alvar förstås men jag antar att om vi hade gjort det så skulle människo rasen kanske överleva. Det fanns inget jag kunde göra fångad i den här cellen. Inget.
