Engelska dialog me Uffe

http://soundcloud.com/uffe-mellin/awkward-of-awskwardness

Svenska deckare

Varför var det tvunget att hända igen? Allt hårt arbete, alla långa timmar var nu helt värdlösa. Jag kokade fortfarande av ilska när jag tänkte tillbaka på gårdagen. Du är nu avskedad!!! hade de sagt. Jag förstod fortfarande inte varför. Jag var en bra polis och det visste de, så varför? De hade sagt att det hade med mitt instabila humör och mitt ständiga drickande att göra. Jag hade väl rätt att belöna mig själv efter en hård dags arbete!!! och skulle jag inte ha rätt att  ge tillbaka när någon gav mig skit? Tydligen inte. I alla fall så satt jag här nu, arbetslös, full och jävligt förbannad men det fanns inget jag kunde göra. Ingenting!!!! Om bara ett par veckor skulle jag inte ha råd att betala hyran för min lägenhet så jag var tvungen att hitta ett jobb. Det spelade mig ingen större roll vilket. Så länge jag hade råd till att ha ett ställe att sova så var jag nöjd.

Jag reste mig nu för att ta en promenad, mest för att rensa tankarna. Klockan var tio på kvällen och det var en tisdag så det skulle förmodligen inte vara så mycket människor vilket var skönt,  jag ogillade nämligen att gå när det var mycket folk ute. Jag kom nu ut ur trapphuset och började att gå mot parken. Allting var tyst och stilla och jag kunde äntligen slappna av. Jag hade nu kommit fram till mitt mål och bestämde mig för att sätta mig ner på en bänk. Om det inte var för att jag var ute hade jag enkelt kunnat somna. Jag hade precis tänkt resa mig upp för att gå tillbaka när jag hörde ett skrik. Jag tänkte först att det bara var vinden men när jag hörde det igen bestämde jag mig att gå dit och undersöka saken. Alkoholen som jag hade druckit innan hade gjort mig sömnig och allt jag ville var att sova men jag var tvungen att se efter vad detta var. Jag hörde skriket ytterligare en gång och gjorde ett försök att springa. Jag fick håll efter bara någon minut men fortsatte ändå. När jag kom fram till den plats jag trodde att skriket hade kommit ifrån verkade allting först normalt. så det var bara en inbillning, tänkte jag lättat. Jag tänkte precis bege mig tillbaka när jag såg det, en liggande kropp! Jag sprang fram till den och bad att det inte skulle vara försent. När jag kom fram satte jag mig på huk och vände ansiktet uppåt. Det var en kvinna i 30 års åldern. Fast än hon var alldeles blek kollade jag hennes puls. Den var alldeles stilla och  det var nu klart att hon var död. Det slog mig nu att mördaren mycket väl fortfarande kunde vara i närheten och att utan att tveka skulle kunna döda alla vittnen. Jag reste mig hastigt upp och sprang allt vad jag kunde ut från parken, in i staden och tillbaka till min lägenhet. Jag borde vara arg. Arg på mig själv att jag inte hade hunnit till platsen i tid men så var inte fallet och det spelade ingen roll hur mycket jag förnekade det. Allt jag kände var lättnad. Hade jag kommit till platsen tidigare hade jag också mycket väl kunnat ligga där, död på marken.

Det första jag gjorde när jag kom hem var att slänga mig ner på soffan. Efter det som hade hänt var jag väldigt trött men jag var tvungen att lugna ner mig lite innan jag gick och la mig. Imorgon skulle jag anmäla det som hade hänt. Så snart som tanken hade slagit mig insåg jag att detta även kunde användas som en möjlighet. Om jag spelade mina kort rätt skulle jag kanske kunna få mitt gamla jobb tillbaka. Allt jag behövde göra var att be på mina knän om en chans till och säga saker som att jag lovar att bättra mig osv. Plötsligt fylldes jag av ett välbehag. Snart skulle allting vara bra igen, tänkte jag.

Nästa dag gick jag upp cirka klockan 6.00. Det fanns ingen tid att förlora. Jag hade bestämt för att jag skulle gå direkt till min gamla polisstation och raportera om fallet. Jag tog nu god tid på mig på mig att göra mig i ordning inför vad som komma skulle. Allting  var tvunget till att vara perfekt. Klockan åtta gav jag mig iväg. Jag kände adrenalinet pumpa, detta var dock någonting jag hade lärt mig att hantera. Efter tio år i den här branschen var det ett måste. Jag var nu framme. Jag stannade framför dörren, tog ett djupt andetag och gick sedan in. I receptionen sa jag att jag behövde träffa poliskommissarie och betonade att det var ytterst viktigt. Jag blev först nekad men jag gav mig inte och efter vad jag tror var efter 20 min argumenterade fick jag äntligen min vilja igenom. Jag gick nu in till hans kontor, satte mig ner och började att vänta. Jag hade inte räknat med att han skulle vara där. Inte heller att han skulle komma dit efter mer än kanske 30minuter men det gjorde mig ingenting. Om min plan skulle gå i lås skulle det vara värt mödan. Efter ungefär en timme ryckte det i dörrhandtaget och det var ingen mindre än min gamla chef, kompanion och vän poliskommissarie Göran.
-Va fan håller du på med! Att du bara vågar komma hit efter allt som har hänt. Vad det än är du är här för, säg det snabbt jag har viktigare saker att göra än att slösa tid på dig.
-Jag här för av två olika andledningar. Till att börja skulle jag vilja anmäla ett brott och för det andra är jag här för att ta mitt jobb tillbaka, sa ja lugnt
-Ta ditt jobb tillbaka, röt Göran och om det inte var för att jag avbröt honom så skulle han förmodligen starta ett stort bråk.
-Om du bara låter mig tala till punkt. Igår kväll när jag var ute och gick hörde jag ett skrik. Jag skyndade mig allt vad jag kunde till platsen där jag trodde var det hade kommit från och såg en död kropp med andra ord. Vi har en mördare lös och jag tänker hjälpa er att hitta denna person om det så kostar mitt liv. Jag kommer även att göra det utan någon som helst lön fast på ett vilkor.
-Vad för vilkor? frågade Göran.
-Att om jag lyckas så får jag min vilja igenom och får mitt gamla jobb tillbaka.
-Varför inte, men du har glömt att tänka på en sak, sa Göran.
-Vadå?
-Allt du säger nu kan bara vara en stor fet lögn. Vi har faktiskt inte sett kroppen än. Jag insåg nu mitt stora misstag. I min stress igår glömde jag att gömma kroppen och den kunde mycket väl vara borta.
-Följ med mig till parken så lovar jag att den är där, sa jag med ett fejkat lugn.
-Kör till, sa Göran och så begav vi oss.
Medan vi gick kände jag hur jag blev allt mer nervös. Om mördaren hade gömt kroppen så var jag körd. Vi gick nu in i parken och närmade oss alltmer vårt mål. Varför anmälde jag inte bara inte händelsen direkt, tänkte jag argt. Vi var nu framme och jag tror aldrig jag känt än sån lättnad i hela mitt liv. Den låg kvar.
-Där ser du! jag talade sanning.
-Ja jag ser det men varför anmälde du inte händelsen direkt via mobilen? Hade du gjort det hade vi kanske redan kunnat vara på väg mot att fånga mördaren. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Jag insåg nu att jag enbart var driven av egoistiska skäl.
-Jag var stressad och rädd. Det är inget jag är stolt över fast det är det som är sanningen. Mördaren kunde fortfarande vara i närheten.
-Jag förstår, sa Göran med en tom blick. Varför var han så tyst, tänkte jag.
Ska vi sätta igång och arbeta, frågade jag?
Mm, svarade han.
-Vad är det med dig! Du ser ju aldeles blek ut.
Varför betedde han sig så konstigt, tänkte jag när jag såg honom ta upp pistolen. Jag gjorde det första som kom till mitt huvud. Jag hoppade på honom och i samma sekund som jag slog omkull honom hörde jag en smäll. Det kändes som om tiden stod stilla och jag bad att skottet bara hade kommit rakt ut luften. Så var dock inte fallet. Han hade råkat avfyra skottet i ren hast mot sig själv  medan jag hoppade på honom. Hur kunde turen ha vänt så mycket mot mig, tänkte jag. Om jag anmälde händelsen skulle jag definitivt vara misstänkt. Ska jag anmäla det som hade hänt och riskera att bli dömd eller fly och lämna allt bakom mig. Det var ett hoplöst beslut och jag kunde inte bestämma mig. Om jag anmälde händelsen var jag åtminstånde ärlig och i samma stund som jag insåg det var det ett enkelt beslut. Den här gången gömde jag båda kropparna, ringde polisstation via mobilen och sa som det var.  

-Så du är säker på att det var Göran som gjorde det, frågade polisen som satt framför mig. Jag hade aldrig sätt henne förut så hon var förmodligen väldigt ny.
-Varför skulle han annars försöka skjuta mig?
-Är du säker på att skottet var riktat mot dig? Det kunde mycket väl ha varit någon annan i närheten.
-Nej det är jag helt säker på att det inte var. Hade det varit det skulle jag dels ha märkt det men Göran skulle också ha varnat mig.
-Jag förstår, sa hon medan hon antecknade.
Gläntan i parken där de båda fallen hade inträffat var nu avspärrad och ett antal poliser var nu där och försökte reda ut saken.
-Det var allt för idag. Fram tills situationen blivit klarare måste jag be dig att stanna här på stationen.
-Men jag har inte gjort något, skrek jag och satte mig upp.
Två poliser kom nu från sidan och höll fast mig.
-Göran var mördaren, jag förstår inte vad ni håller på med. Ni har inget rätt att göra så här! Desto mer jag skrek desto mer insåg jag att det var hopplöst. De var övertygade om att jag var den skyldige. Jag hade gjort det rätta så varför gjorde de så här mot mig och då kom det. argumentet som skulle kunna rädda mig.
-Om jag var den skyldige varför skulle jag anmäla detta brottet!
-Du missförstår situationen, sa polisen som hade förhört mig. Vi har tillfället ingen aning om du talar sanning eller ljuger. Vi borde få svaret imorgon. Jag nöjde mig med det svaret.

Jag fördes nu till en liten cell. Jag såg ingen anledning till att kämpa emot. När cellen låstes satte jag mig ner med en suck. Jag kunde fortfarande inte förstå att han hade gjort det. Han hade alltid oavsett vilken situation försökt att göra det rätta och trots allt detta hade han nu inte minst  mördat en person utan försökt att mörda mig! Jag kunde ändå trösta mig med att jag förmodligen skulle gå fri imorgon. Så fort de kollade fingeravtrycken på pistolen skulle de se att jag aldrig hade rört den. Jag skulle dock aldrig få mitt jobb tillbaka. Inte heller få svar på vissa frågor. Allt jag kunde göra var att leva vidare.

a good friend

I think a good friend should be nice and shouldn´t be mean to you for any reason because but if you did something wrong he/she has the right get angry at you and if him/she would say something mean to you, you have the right to fight back. I also think he/ she shouldn´t lie to you I  mean you can`t be friends if you can´t trust each other. A good friend should also be supportive and not tell what you can´t and can do.

Första Robot dagboken

Idag ska jag installera programmet som vi ska programmera Roboten med. Det ska bli väldigt kul. Jag måste dock tänka på att oavsett vem jag jobbar med ta insiativ och verkligen lära mig det jag ska.

Utvärdering kondition.

Jag satte ett ganska högt mål och det var att jag skulle kunna springa Gunnesbo rundan på 10 min. Jag lyckades springa den på 13 min och 5 sek vilket också är en bra tid fast jag märkte inte att jag utvecklades så här jätte tydligt. Kunde nämligen springa rundan på 13 min i början också. Jag tror dock att min kondition har utvecklats lite även fast jag inte nådde mitt mål.

Jag hade inga speciella metoder för att utveckla min kondition utan jag bara sprang rundan så ofta jag kunde i skolan. Sporten jag går på, simhopp tränar man inte särskilt mycket kondition utan mest styrka så jag hade behövt springa hemma för att lyckas nå mitt mål vilket jag har väldigt svårt att hitta tid för.


Jag skrev inte jätte många tränings dagböcker. Jag brukar dock alltid ha rätt så bra koll på hur effektivt jag hoppar. För att kunna göra träningsdagboken så att den hjälper min träning så effektivt som möjligt hade jag nog behövt skriva ner rätt så exakt vilka och hur många utav varje hopp jag gör på en träning.

Jag har upplevt detta arbetsområdet som ganska bra för min egen träning. Kondition är inget jag tränar särskilt i min sport därför har detta arbetet varit mycket bra för mig. Vad gäller orienteringen så gick det inte jätte bra. Jag kutade nästan hela tiden men i och med att varken jag eller Alex var särskilt bra på att läsa kartor så tog rundan mycket längre tid än vad den egentligen hade behövt.

P: Det som har varit bra med detta arbets området har varit att jag har fått träna mycket kondition. Det har även varit väldigt roligt.




M: Jag hade nog velat köra lite jobbigare kondition på själva idrotts lektionerna, hoppa mer hopprep, mer intervall träning osv.



I: Jag trodde inte från början att jag kunde springa rundan på cirka 13min.