Poff där gick 10 år. Jag kan knappast säga att all den här tiden varit positiv. Heller inte att den varit negativ. Den har både byggt upp mig och brutit ner mig. På något sätt lyckades jag i någon måtta ändå ta mig igenom den.
Jag kommer suddigt ihåg den första dagen. Ett svagt minne av en osäker liten pojke som inte hade någon som helst aning om vad han hade framför sig. Jag kommer ihåg första gången jag fick smaka av skolmaten. Jag har dock inget minne av min första lektion vilket kanske är försåtligt.
Under den här tiden har jag lärt mig att stå upp för mig själv och att skita fullständigt i vad någon annan tycker om mig. Jag har lärt mig att följa min egen väg och göra det som känns bäst för mig. Jag kan dock inte säga att de här lärdomarna är ett resultat av alla de tusen tals lektionerna jag gott på. Dem är ett resultat av mycket hårt tänkande och självdisciplin.
Nu är det snart slut. Jag kan inte utrycka lättnaden jag känner i detta ögonblick. I tio år har jag väntad på detta ögonblicket. Äntligen är det jag som står här och ska få gå vidare i mitt liv och inte någon annan äldre. Nu tänker jag ta denna sommaren för att vila och fortsätta att utveckla mig själv och det kommer bli awesome.
Allt jag kan göra nu är att blicka framåt. Jag har ingen aning om vad som väntar bakom tidens horisont. Jag vet bara vad jag vill och vad jag kan. Jag har en dröm och jag tänker till varje pris se till så att den går i uppfyllelse. Det finns inget ni kan säga för att jag ska ändra mig. Nu tänker jag avsluta detta tal med ett citat från en person jag lärt mig mycket ifrån vid namn Fronz. Don´t be a fuck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar