Storyline

Kapitel 2.

Jag vaknade med ett ryck. Jag hade vandrat hela dan mot Roberts gård och var både trött och hungrig efter dagens prestation. Därför hade jag bestämt mig för att slå lägger för natten. 

Vad var det där för ljud, tänkte jag. Som jägare var jag bra på att identifiera ljud så om jag bara kunde höra det en gång till så skulle jag nog kunna räkna ut vad det var som hade låtit. Jag hörde ljudet igen. Det kom närmare och närmare. Jag blundade och försökte att fokusera på det jag hade hört. Det lät som att något djur slog ner och dödade ett byte. I och med att ljuden lät som om det bara var några meter därifrån bestämde jag mig för att gå därifrån och fortsätta min vandring mot Roberts gård. Även fast det var mitt i natten så kunde jag inte riskera att bli upptäckt av rovdjuret, särskilt inte om det var en björn. Jag släkte brasan jag hade tänt innan jag hade gott och lagt mig, packade ner filten jag sov under och begav mig iväg. I bästa fall så skulle jag vara hemma hos Robert innan gryningen. Jag gick i snabb takt ihop om att hålla mig varm. I och med att hösten snart skulle vara över och låta vintern ta dennes  plats så var det säkert flera minusgrader. 

När jag hade gott ett tag så hade jag kommit till en väg. Detta betydde att jag bara var någon timme iväg från Roberts gård. 

Äntligen! tänkte jag. 

Medan jag gick på den lilla väggen tänkte jag tillbaka på mitt första minne av Robert. Jag var bara drygt fem vintrar då. Far och Robert hade bestämt sig för att samarbeta och dela på på maten de lyckades skrapa fram. På den tiden så var båda fattiga och det skulle öka deras skans att  överleva från svält. I alla fall Robert skulle komma på besök till oss för att diskutera med far hur de skulle dela upp deras råvaror. Jag var ute på gården och lekte med min bror Jim när jag först såg honom. Han kom till vår gård, ridande på en häst. Han var ganska kraftig trots att han inte han heller hade särskilt mycket mat på den tiden. Han hade svart, spetsigt skägg, en hat på huvudet, en brun läderväst och ett par byxor gjorda av tyg. När han steg av hästen så hälsade han på mig och min bror. Jag hälsade tillbaka glatt men min bror Jim var mer kritisk. Han tyckte aldrig riktigt om Robert. På den tiden visste jag inte varför jag var bara ett barn så jag var inte så insatt. Jim sa att det var sådana som han som slog, misshandlade sina drängar och pigor. Jag vet visste inte på vilka grunder han anklagade Robert. Det ända jag visste var att de aldrig så mycket som tittade åt varandra.

När Robert, far diskuterade i vårt trähus brukade jag och Jim stå utanför och tjuv lyssna.  Inte för att det de sa intresserade oss något särskilt utan för spänningens skull. När det var klara med sina förhandlingar brukade de alltid fira med ett glas öl. Robert var alltid snäll mot mig. Om far var ute i något ärende och Robert var hemma så brukade han alltid passa mig. Så här höll det på i flera år framtill en dag. Robert knackade på vårt hus. När han kom in berättade han för far att han inte ville samarbeta mer.
Nu har jag blivit rik så jag tjänar inte på att samarbeta dig längre, sa han till far och det bröt ut till en våldsam diskussion. Bråcket slutade med att Robert gick där ifrån och smällde dörren efter sig. Han kom tillbaka nästa dag och bad om förlåtelse. 

Det är inte du som ska be om förlåtelse, Robert utan jag, sa far.

Vi kommer på ett sätt att klara oss själva.

Är du verkligen säker, frågade Robert chockat. 

Ja, sa far och sedan så var de två männen vänner igen och var det ända till fars död. Nyheten skulle vara svår för Robert att höra.

Jag vaknade ur min trans med att jag kände något på min axel. Jag tittade upp. Det var den första snön som hade kommit. Nu hade vintern börjat på alvar och det skulle krävas mycket för att klara den. 

Nu hade solen börjat att gå upp. Jag skulle snart vara framme vid Roberts gård och tur var det. Jag hade knappt någon känsel i både mina fötter och händer. Nu hade jag kommit fram vid en grind. När jag hade passerat den så skulle jag vara inne på Roberts mark. Jag öppnade den och fortsatte att gå. Jag kunde snart se ett hus. Huset var mer en tre gånger så stort och tre gånger så fint som mitt gamla. När jag var bara några meter från huset möttes jag av en pigga som precis skulle börja dagens arbete. Hån såg trött och bitter ut och hade en enkel och smutsig klänning på sig. 

Jag frågade: Arbetar du här.

Hon nickade till svar.

Jag söker Robert. Vet du var jag kan hitta honom, frågade jag henne. Det tog några sekunder innan pigan sa något men tillsist så sa hon ansträngt: Robert önskar inte att se någon just nu sedan så sprang hon iväg som om själva satan var efter henne. Jag fattade inte riktigt vad som hade gjort henne så himla rädd. I vilket fall som bestämde jag mig för att sova utanför huset fram till att Robert vaknade. Enligt far så hatade han att bli väckt. Jag tog nu upp min filt ur mitt bylte, använde byltet som en kudde och somnade.

När jag vaknade så verkade det som om hon det var mitt på dagen. 

Varför hade ingen väckt mig, undrade jag och reste mig. Nu skulle jag gå in i huset för att prata med Robert. Jag skulle precis knacka på dörren när jag hörde en röst bakom mig.

God morgon eller rättare sagt god eftermiddag, Sten. Det var Robert som pratade.
Varför väckte du mig inte tidigare, frågade jag surt.

Ja men du låg ju så bra där i leran, flinade Robert glatt. Jag stannade upp för en sekund. Kunde det som Jim sagt om Robert verkligen vara sant. 

Skämt åsido, förklarade Robert lugnande.

Så vad har fört dig hit, frågade Robert.

Det är inte lätt att säga det här men jag tycker att du borde veta. Jag samlade mig för en sekund. Min familj är död. De dog i en eldsvåda. Robert slutade att le för en sekund och lät de sorgliga nyheter sjunka in.

Hur dog de, frågade han med en tom blick.

De dog i en eldsvåda, svarade jag med klumpen i halsen.

Jag är glad du berättade för mig men du hade inte behövt ta dig hela besväret att ta dig hit, sa Robert.

Det är inte den ända anledningen att jag kom hit, svarade jag.

Fortsätt, sa Robert.

Jag kom hit för att bli dräng. 

Varför vill du bli det, jag menar det hade räckt med att fråga om du kunde bo här så hade jag sagt ja, sa Robert.

Jag kom inte hit för att få mat och husrum utan för att få pengar till att hämnas min familj, svarade jag rakt på sak.

Men du vet att jag inte kan erbjuda dig så mycket pengar hur mycket jag än skulle vilja det och föresten varför åker du inte till staden för att arbeta där. Jag är säker på att de kan erbjuda dig mer pengar än jag.

Du vet att jag hatar staden mer än något annat och det är inte några vapen jag behöver pengarna till, svarade jag.

Vad är det du behöver dem till då, frågade Robert.

Till att köpa information, svarade jag.

Jag förstår fortfarande inte varför du inte vill jobba i staden men om du vill jobba här så mycket så kan jag väl inte säga nej med andra ord du får jobbet.

Tack, sa jag kort.

Men jag kan redan nu informera dig om att arbeta här som pigga eller dräng inte är lätt. Du kommer att få gå upp tidigt på morgonen och arbeta utan några större raster fram till sent på kvällen, sa Robert.

Jag bryr mig inte, så länge jag får betalt så är jag nöjd.

Kör till då. Du får betalt en gång varje månad. Jag kan ge dig lite extra betalt trots allt så vill jag också sätta dit vem det en var som satte eld på ditt hus, svarade Robert och skickade iväg mig till mitt första arbete, hugga ved. Han visade mig till vedhuset. Det var väldigt stort, i alla fall om man jämförde med det huset jag hade på min gamla gård.
När jag kommer tillbaka om drygt två timmar ska du ha huggit ner all den här veden, sa Robert bestämt. Det var väldigt mycket ved. Förmodligen så pass mycket att det var orimligt att man skulle kunna klyva den på två timmar men jag brydde mig inte. Detta var ytligare ett steg för mig att hämnas min Familj.

Okej, sa Jag och började att arbeta.

Om inte varenda vedklase är kluven så får du ingen middag, sa Robert barskt och sedan så gick han iväg. Han var hård men jag visste att det bara var hans sätt att få mig att arbeta hårdare och effektivare. Jag tog ner vedklasarna en efter en, klöv dem alla på första försöket och var på god väg att hinna med det Robert hade sagt att jag skulle göra därför bestämde jag mig för att vila för en sekund. Jag visste att det var olämpligt att vila på arbetes tid så jag återgick snart till mitt arbete. Snart hade det börjat att skymma. Det märktes verkligen att det var vinter. När två timmar hade gått traskade Robert fram till mig för att kolla om jag var klar med mitt arbete. Snön knastrade under hans stövlar när han gick. 

Hur har det gott, frågade han. Han såg väldigt stressad ut. Förmodligen skulle han till något möte av något slag.

Bra, svarade jag. Robert gick till vedhuset.

Bra jobbat, du lyckades klyva varenda vedklave, sa han till mig. 

Fram tills det är middag så får du mocka stallet, sa han och gick iväg.

När det hade blivit dags för middag så hade jag fått veta av den andra drängen, Morten att vi pigor och drängar inte fick äta med familjen utan fick bara gå in till huset för att hämta mat. Morten var ganska så mager, verkade inte vara särskilt stark och hade blont, kort hår. 

När jag hade tagit mat från huset så gick jag in till den lilla stugan där jag skulle sova tillsammans med Morten. När jag satte mig ner så granskade jag vad det var jag hade fott att äta. Det var fisksoppa. När jag började att äta så kom Morten in som också hade tagit fisksoppa från huset. Vi började snabbt att prata om både hur det kom sig att vi arbetade som drängar och planer på framtiden och så vidare. Tydligen så hade Morten jobbat här hos Robert enda sedan han var tretton. Han hade inte direkt någon plan på framtiden, han men att han ändå ville komma bort från gården, kanske jobba i stan han visste inte riktigt. Själv berättade jag för honom anledningen till att jag blivit dräng, att min familj hade blivit mördad i en eldsvåda och att jag tänkte hämnas vem det än var som hade gjort det.

Men det förklarar fortfarande inte varför du jobbar här på gården, sa Morten med mat i munnen.

Jag behöver pengar för att kunna få tag på både vapen och information, sa jag kalt.

Så du tror att du kan skaffa pengar genom att jobba som dräng. Skaffa ett liv, skrattade Morten.

Men Robert sa faktiskt att han skulle ge mig lite extra lön om jag jobbade på bra och att han dessutom själv ville sätta dit vem det nu var som hade mördat min familj, sa jag surt.

Tänk lite idiot. Om Robert verkligen skulle vilja sätt denne mördare så skulle han gett dig pengarna och åkt iväg med dig till stan och om du verkligen skulle vilja ha pengar så ska du åka till stan, sa Morten hånfullt. 

Men varför sa då Robert allt det där han sa, frågade jag och kom och tänka om allt det där som min bror sa om Robert verkligen var sant.

Är inte det självklart. Robert vill hålla kvar dig här vid gården så att han kan få billig arbetskraft, sa Robert. 

Vad skulle han behöva det till jag menar desto fler drängar och pigor han har som arbetar under honom desto fler magar måste han mätta, frågade jag.

Jag vet inte exakt men en gång för någon månad sedan så bar jag in ved till huset men då så såg jag att Robert satt i möte med någon man och pratade om något. Först så visste jag inte vad men det verkade som om det hade en väldigt häftig diskussion nästan ett gräl. Jag satte ner veden för att tjuv lyssna.

Vänta hur såg den där manen ut, frågade jag. Det kunde trots allt ha varit min far.

Jag vet inte. Han stod vänd mot mig så jag kunde inte se hans ansikte. Han hade även en mössa på sig så jag kunde heller inte se hans hår färg. 

Men vad hade han för kläder på sig då, frågade jag som nästan blev sur över att Morten inte kunde ge mig en större bild av mannen.

Jag kommer tyvärr inte ihåg, sa han. Jag blev besviken men fortsatte att lyssna.

De pratade om någon skuld som inte Robert betalat och att han skulle meddela polisen om han inte betalade den snarast. Robert blev väldigt arg och sa: jag betalar med femtio arbetare om du bara lämnar mig ifred. 

Hur kan jag lita på det, sa den andre mannen.  

Jag ger dig två stycken i månaden. När du har fått dem så får du göra vad du vill med dem, sa Robert. Mannen gick med på det och jag förstod att diskussionen var över och att det var dags för mig att ge mig därifrån.

Men vad kan den där manen ha velat använda 30 man till, frågade jag Morten

Jag vet inte. Jag har avlyssnat Robert så ofta jag kunnat men har inte fått något svar, sa Morten. Det här verkade inte särskilt bra. Om jag skulle bli tvingad att leva som inte vet jag den där manens slav så skulle jag aldrig kunna hämnas min familj. Det fanns bara ett alternativ kvar.

Morten, jag kan inte stanna här på gården under sådana omständigheter. Jag måste ge mig iväg.

Ok men hur hade du tänkt dig att hitta din brors mördare utan att ha någon stans att sova eller att ha något att äta, frågade Morten.

Det vet jag inte jag vet bara en sak och det är att jag inte kan stanna här på gården sa jag.

När ger du dig av då, frågade Morten.

Imorgon, svarade jag.

Jag känner dig inte men likaväl som du vet jag att det är en dålig ide att stanna här på gården därför så tänker jag följa med dig, sa Morten. 

Ok men det är en lång och kall väg till staden särskilt nu som det är vinter och jag tänker inte stanna för att du är för trött för att fortsätta, sa jag till Morten.

Ok, men på morgonen får vi gå upp tidigare än alla andra och själa lite mat från skaferiet innan vi ger oss av. På den här tiden av året lär det bli svårt att hitta mat i skogen, sa Robert till mig.

Okej, sa jag och sedan så var det bestämt. Jag och Morten skulle från och med nu vara följeslagare. Jag visste inte om Mårten tänkte hjälpa mig att hitta Mördaren fast jag brydde mig inte. Huvudsaken var att jag nu skulle vara ett steg närmare att döda min familjs mördare. 

När jag var framme i staden så skulle jag besöka Jim. Förhoppningsvis visste han något. 

Tidigt nästa morgon gick jag och Morten upp och gick till Roberts hus. VI öppnade försiktigt dörren och gick till skafferiet. Allting gick exakt som planerat. När vi gick ut så andades jag ut. Nu var det bara att gå den långa väggen sedan så skulle vi vara framme i stan. Vi skulle precis gå när någon sa: så vart tror ni att ni ska gå då. Vi var avslöjade. Vände oss om. Det var Robert som stod där och han höll ett gevär.